Läs mer i avsnittet om psykosocial arbetsmiljö.

Läs mer i avsnittet om psykosocial arbetsmiljö.

Läs mer i avsnittet om psykosocial arbetsmiljö.

Ångest och oro är till stor del inre upplevelser som kan vara svåra för andra att upptäcka. Det kan också vara så att eleven skäms för sina tankar och känslor eller kan har svårt att sätta ord på dem. Därför är det vanligt att besvären uppmärksammas genom de konsekvenser som de får, t.ex. magont, skolfrånvaro och minskat umgänge med kamrater.

I samband med skolsköterskans elevhälsosamtal, utvecklingssamtal och mentorssamtal kan man ställa frågor till föräldrar om eleven trivs och mår. Pedagoger och annan personal kan genom observationer se om enskilda elever visar risktecken för problem med oro eller ångest. Till exempel:

• Förändrat beteende
• Irritation
• Ledsenhet, nedstämdhet
• Koncentrationssvårigheter
• Trötthet
• Drar sig undan
• Skolfrånvaro
• Somatiska besvär (t.ex. huvudvärk och magont)
• Behov av ständiga försäkringar från vuxna om att något farligt inte kommer att hända, vilja tillbringa mycket tid med sina föräldrar.
• Oro för att göra fel
• Höga krav på sig själv
  • Lågt självförtroende, låg självkänsla

Visa omtanke

Om någon uppmärksammat att en elev verkar ha det jobbigt kan en första hjälp vara att vuxna på skolan markerar att man ser och bryr sig om eleven. Att i lite avskildhet fråga ”Du verkar lite bekymrad, är det något du vill prata om?” är ett sätt att börja ta reda på om eleven kan behöva stöd av något slag. Det är ofta bättre att fråga än att inte fråga, det visar omtanke och gör att elev kanske väljer att berätta lite senare även om hen inte skulle känna sig redo just nu.

Förtroendefull relation

Att bygga en förtroendefull relation till eleven den viktigaste utgångspunkten för att kunna hjälpa eleven. Eleven ska känna att hen blir tagen på allvar, lyssnad på och delaktig i det fortsatta stödet och involveringen av aktuella personer familj, skolpersonal med flera. Läs mer om bemötande och samtalsteknik.

Bedömning

Bedömning av barnets mående och ställningstagande till fortsatt handläggning. Formuläret Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ) kan vara stöd för bedömning.

Engagera viktiga andra

Involvera vårdnadshavare, berörd personal på skolan och andra berörda eller för eleven betydelsefulla vuxna. Utifrån elevens ålder och mognad ska hen få inflytande över vilka och i vilken utsträckning andra involveras.

Ge egenvårdsråd

Information om vad eleven själv kan göra för att må bra kan till exempel ges i samband med skolsköterskans hälsosamtal (Se främjandeavsnitt). Under samtalet finns det möjlighet för skolsköterskan att ställa fördjupande frågor och ge individuella råd.

Ge eleven kunskap och råd på hur hen kan förebygga och hantera orostankar. Det kan till exempel handla om:

• Hälsosamma vanor (fysisk aktivitet, sömn, kost)
• Studieteknik och skolstress
• Tips på hur man kan minska orostankar och ångest (umo.se)
• Avslappningsövningar

I samtal med eleven kan man fråga om det finns något som eleven själv skulle vilja förändra och om hen har idéer på hur. Exempel på samtalsmetodik är Motiverande samtal, MI. Läs mer på Socialstyrelsens webbplats.

Samtalen kan inkludera tips om hur eleven kan hantera egna och andras krav och förväntningar, om vikten av vila och återhämtning och aktiviteter som ger energi och .

Förändra elevens situation

Ibland framkommer saker som verkar höra ihop med elevens risk för nedstämdhet. Då är det skolans ansvar att försöka påverka orsakerna eller lotsa till annan verksamhet som kan hjälpa till. Det kan till exempel röra sig om:

• Trakasserier och kränkning
• Besvärlig hemmiljö
• Stora förändringar i livet. Läs mer om kris och trauma
• Stress
• Psykosocial arbetsmiljö (till exempel överkrav i skolarbetet)

Stärk elevens självförtroende och självkänsla

Självförtroende innebär att man tror att man klarar av det man gör. Självkänsla innebär det värde man tycker att man har i sina egna ögon. God självkänsla kan förebygga stress, oro och rädsla. Läs mer om vad självkänsla, självförtroende och självbild är på 1177.se.

Läs om hur elevhälsan kan arbeta med självkänsla och självförtroende.

Gör ängsliga och blyga elever delaktiga

Barn och unga som är ängsliga kan ha svårt att hitta sin plats i en grupp och i ett sammanhang. Genom att ge stöd till eleven kan man förebygga att problemet blir långvarigt.

Läs råd om hur man kan stödja och uppmuntra blyga och ängsliga elever.

Stöd till nyanlända elever

Nyanlända elever kan känna sig främmande i det nya och i en skola som kanske inte liknar den de är vana. Kanske har eleven traumatiska erfarenheter, eller känner oro för familjemedlemmar i Sverige eller som blev kvar i hemlandet. Läs mer om nyanlända elever.

Samarbeta med föräldrarna

För elever som av någon anledning löper ökad risk för oro- eller ångestproblem, till exempel barn med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, är samarbete mellan skola och föräldrar ofta viktigt. Föräldrarna kan också känna egen oro för hur deras barn har det i skolan. Elevhälsan kan arbeta tillsammans med föräldrar för att skapa trygghet kring barnet i skolan. Det kan handla om att skapa förutsägbarhet inför olika situationer och rutiner kring skolmiljön och skolarbetet.

Skolnärvaro

En del oroliga eller rädda elever kan undvika att delta i olika sammanhang. Det kan handla om att till exempel undvika vissa lektioner eller friluftsdagar. Det kan handlar om att oron eller rädslan påverkar dem på ett sådant sätt att de har svårt att komma i tid till skolan på morgonen, till exempel att de har svårt att separera från en förälder på morgonen. Läs mer om skolnärvaro.

Gör övningar med eleven

Det vanligt att oroliga elever har svårt att välja, och det kan vara värdefullt att träna dem i att göra val och ge beröm när de klarar sådana uppgifter.

Hjälp eleven att stå emot ett undvikande beteende, att undvika platser (t.ex matsal, gymnastiksal), presentation/redovisningar i klassrummet och aktiviteter (t.ex friluftsdagar).

Ett sätt att följa upp råd eller anpassningar är att boka in ett kort uppföljande möte med eleven/vårdnadshavare (beroende på elevens ålder, mognad och behov av föräldramedverkan).

Stöd som ges till enskilda elever ska alltid följas upp för att se om stödet haft önskad effekt och om eleven (och vårdnadshavarna) är nöjda med hjälpen.

För- och eftermätning är ett sätt att följa upp effekt. Förslag på instrument är en stege med pinnarna 1–10 där eleven får skatta sitt mående och SDQ (Läs mer på Socialstyrelsens webbplats och sdqwebb).

Effektformuläret används i början av en kontakt och vid det som bedöms vara sista eller näst sista samtalet tillsammans med nöjdhetsfrågan.

Elevhälsan bör göra uppföljande avstämningar med eleven (och ev. vårdnadshavaren) med korta intervall för att säkra att elevens situation och mående förbättras.

Elevhälsan ska alltid följa upp ärenden när andra myndigheter, specialister och verksamheter kopplas in.

Ibland är det via annan verksamhet där eleven eller vårdnadshavaren sökt hjälp som elevhälsan får reda på att en elev är nedstämd eller deprimerad, men många gånger är det någon i elevhälsan eller annan personal på skolan som först uppmärksammar att en elev inte mår bra. Nedan följer tecken på att eleven kan lida av ångestproblem:

• Är rädd eller ångestfylld under en längre period (flera månader)
• Går tillbaka i utvecklingen (gäller i synnerhet små barn)
• Tappar lusten till eller står still i utvecklingen
• Börjar undvika att delta i sammanhang eller aktiviteter hen tidigare deltagit i
• Utvecklar problematiska beteenden eller agerar destruktivt
• Återkommande söker för somatiska besvär som inte har kroppslig orsak
• Har svårt att sova
• Upplever separationssvårigheter
• Har försämrade skolresultat
• Har ett minskat umgänge med kompisar
• Av föräldrarna upplevs ha förändringar eller försämringar i barnet eller den unges
• allmäntillstånd
• Uttrycker ängslan, till exempel genom kraftig gråt
• Söker försäkran
• Har tvångstankar eller tvångshandlingar
• Har upptagenhet av visst rädsloområde, fobier

Källa: Första linje boken (Uppdrag Psykisk Hälsa, SKL, 2017)

I samband med skolsköterskans elevsamtal, utvecklingssamtal och mentorssamtal är tillfällen då elevhälsan och skolan kan identifiera eventuella problem med oro och ångest. Om man misstänker att en elev kan har problem med oro eller rädsla kan man börja med att ställa sig följande frågor:

• Är den rädsla eller oro som eleven uttrycker rimlig för åldern och för situationen?
• Är rädslan överdriven eller finns det en verklig grund för rädslan? Med verklig grund menas att barnet eller någon i närmiljön blir utsatt för något som påverkar barnet. Går rädslan och oron över om man ändrar på omständigheterna?
• Finns det beteenden hos eleven som kan tyda på att han eller hon försöker undvika något? Till exempel kan trots vara ett sätt att undvika det som medför obehag.

Om man tror att barnets beteende kan vara ett uttryck för oro bör man börja med att ställa sig följande frågor: (Socialstyrelsen Blyga och ängsliga barn, 2010:27)

• Är rädslan rimlig för åldern och för situationen?
• Är rädslan överdriven eller finns det en verklig grund för rädslan, som att barnet eller någon i närmiljön blir utsatt för kränkande behandling eller hot? Går rädslan och oron över om man ändrar på omständigheterna?
• Kan beteendet vara ett uttryck för något annat än rädsla och ångest? Oro eller ångest kan ibland likna trots, och en del ängsliga barn föredrar att hamna i konflikt med familjen än att utsätta sig för det som väcker ångest. Försök ta reda på varför barnet trotsar och sätter sig på tvären. Är det bara för att undvika en rädsla?
• Kan barnets beteende vara ett uttryck för depression? Depressioner kan antingen förekomma samtidigt med ångestsyndrom eller förväxlas med dem.

Källa: Blyga och ängsliga barn (Socialstyrelsen, 2010)

Följande frågeställningar kan vara en hjälp för att göra en första kartläggning av elevens problem. Man kan behöva ställa frågor till både eleven, till föräldrar eller annan närstående och till pedagoger.

• I vilka situationer känner eleven oro eller rädsla?
• Undviker eleven situationer på grund av rädslan?
• Påverkar oron, rädslan eller blygheten eleven i vardagen i skolan, hemma och på fritiden?

Läs fler exempel på frågor att ställa till eleven, vårdnadshavare och lärare.

Vid osäkerhet på hur elevens problem ska bedömas bör elevhälsan kontakta en specialist för handledning eller lotsa eleven till verksamhet med relevant kompetens. Vid oro för att eleven far illa ska anmälan samtidigt göras till socialtjänsten. Läs mer om orosanmälan.

Elevhälsan kan ta reda på mer om rädslan, oron eller ångesten (separation från föräldrarna, oro för att göra bort sig, rädsla för baciller etc.).

Om du är osäker på hur du ska agera vid tecken på oro och ångest, konsultera någon annan inom elevhälsan eller annan expert, till exempel i en angränsande verksamhet med inriktning på psykisk o-/hälsa. Oberoende om eleven har hjälp från en annan verksamhet har skolan och elevhälsan ansvar för att ge eleven möjlighet att ta del av undervisningen.

Förtroendefull relation

Att bygga en förtroendefull relation till eleven den viktigaste utgångspunkten för att kunna hjälpa eleven. Eleven ska känna att hen blir tagen på allvar, lyssnad på och delaktig i det fortsatta stödet och involveringen av aktuella personer familj, skolpersonal med flera. Läs mer om bemötande och samtalsteknik.

Engagera viktiga andra

Involvera vårdnadshavare, berörd personal på skolan och andra berörda eller för eleven betydelsefulla vuxna. Utifrån elevens ålder och mognad ska hen få inflytande över vilka och i vilken utsträckning andra involveras.

Bedömning

Bedöm elevens mående och ta ställning till fortsatt handläggning. Formuläret Strenghts and Difficulties Questionnaire (SDQ) kan vara stöd för bedömning.

Medicinsk bedömning kan behövas för att utesluta att besvären har medicinsk orsak. Tecken på behov av läkarbedömning är exempelvis:

• Eleven står still eller går tillbaka i sin psykomotoriska utveckling
• Somatiska symtom som magont, huvudvärk, hjärtklappning, andningssvårigheter, svettningar, eleven kissar eller bajsar på sig
• Vid viktnedgång och/eller misstanke om ätstörning
• Plötslig viktuppgång
• Personlighetsförändring

Lotsa och/eller remittera

Elever som visar tecken på oro och ångest kan behöva hjälp från hälso- och sjukvården för bedömning och eventuellt behandling. Elevhälsans medicinska insatser (EMI) och psykolog kan remittera till hälso- och sjukvården. Elevhälsan ska alltid följa upp ärenden när andra myndigheter, specialister och verksamheter kopplas in.

Elevhälsan kan öka elevens motivation att söka och ta emot hjälp från en annan verksamhet genom att hjälpa genom att:

• Så konkret som möjligt beskriva vad som kommer att hända under en bedömning inom sjukvården.
• Förklara att det är vanligt och normalt att känna oro och ångest och ge exempel på att andra barn och familjer har fått hjälp.
• Underlätta för barnet eller den unge att ställa frågor om behandlingen och berätta vad som skrämmer dem med att söka hjälp.
• Stötta föräldrarna i att stå fast vid sitt beslut att söka hjälp.

Källa: Blyga och ängsliga barn (Socialstyrelsen, 2010)

Anpassningar, särskilt stöd

Elevhälsan kan samråda med lärare om hur undervisningen kan anpassas för eleven utifrån hens nuvarande förutsättningar. Läs mer om samverkan med pedagoger. Elever som får insatser för ångest kan under en period till exempel behöva sänkta krav i skolan, slippa vissa prov eller hemundervisning. Anpassningar kan inkludera medvetet bemötande, till exempel för barn som upplevt trauma i samband med flykt.

Handledning till personal

Handledning till lärare och annan personal på skolan. Elevhälsan kan också vara rådgivande till rektor vid till exempel utformning av åtgärdsprogram.

Åtgärda skolmiljön

Utifrån elevens behov, till exempel skapa en lugnare miljö, ge extra tid eller extra stöd, förhindra kränkningar och trakasserier.

Orosanmälan till socialtjänst

Vid oro för att ett barn far illa finns en lagstadgad skyldighet för personal att anmäla oron till socialtjänsten (14 kap. 1 § socialtjänstlagen).

Samtalsstöd

Elevhälsan kan under en kortade period erbjuda stödjande samtal. Om samtidigt stöd ges av annan verksamhet bör insatserna koordineras. Strukturerat samtalsstöd för att hjälpa till att sortera i känslor, bekräfta och hjälpa barnet att undersöka egna känslor och reaktioner, att stödja och stärka barnet eller den unga. Exempel på en metod är psykopedagogiska samtal.

Samtalen kan inkludera tips om hur eleven kan hantera egna och andras krav och förväntningar, om vikten av vila och återhämtning och aktiviteter som ger energi.

Region Skåne har tagit fram en lista på egenvårdråd till unga som upplever nedstämdhet.

Om elevens mående inte förbättras bör elevhälsan stödja elev och vårdnadshavare att söka mer stöd från verksamheter med inriktning på psykisk o-/hälsa.

Samverkan med andra verksamheter

Till exempel med stöd av samordnad individuell plan, SIP.

Ge information och kunskap vid lindrig ängslighet eller blyghet

Eleven och vårdnadshavarna kan behöva information om vad oro och ångest är och hur man kan bemöta besvären. Ibland är det tillräckligt för att underlätta situationen och ge hopp. Rådgivning från elevhälsan eller skolhälsovården kan innehålla följande (Socialstyrelsen, Blyga och ängsliga barn 2010:29):

• Information om vad oro, ångest och blyghet är och att det är vanligt och normalt att känna oro och att uppleva ångest.
• Hur man kan bemöta besvären. Personalen bör framför allt betona att omgivningen inte ska låta barnets rädsla styra, men ändå visa respekt för känslorna.
• Hur man stegvis kan hjälpa barnet att delta i stället för att undvika jobbiga situationer.

Lästips: UMO.se om ångest (Ungdomsmottagningen på nätet)

Hjälp eleven att komma till skolan

För en del elever blir ångesten ett hinder för att ta sig till skolan. Någon från skolans personal kan exempelvis ta emot eleven när hen kommer på morgonen. Läs mer om skolnärvaro.

Stöd som ges till enskilda elever ska alltid följas upp för att se om stödet haft önskad effekt och om eleven (och vårdnadshavarna) är nöjda med hjälpen.

För- och eftermätning är ett sätt att följa upp effekt. Förslag på instrument är en stege med pinnarna 1–10 där eleven får skatta sitt mående och SDQ (Läs mer på Socialstyrelsens webbplats och sdqwebb).

Effektformuläret används i början av en kontakt och vid det som bedöms vara sista eller näst sista samtalet tillsammans med nöjdhetsfrågan.

Elevhälsan bör göra uppföljande avstämningar med eleven (och ev. vårdnadshavaren) med korta intervall för att säkra att elevens situation och mående förbättras.

Elevhälsan ska alltid följa upp ärenden när andra myndigheter, specialister och verksamheter kopplas in.