Rädsla, oro & ångest

Att känna rädsla inför ett hot eller en fara är normalt och det är vanligt att känna rädsla inför nya och okända situationer eller miljöer. Barn och ungas rädslor tenderar att följa deras kognitiva utveckling. I takt med ökad ålder och kognitiv mognad ändras rädslorna från att gälla konkreta saker till mer abstrakta. För skolbarn handlar rädsla ofta om naturkatastrofer, sjukdomar och skador medan ungdomars rädsla ofta handlar om att misslyckas socialt och prestationsmässigt.

Hur lätt man upplever oro eller rädsla skiljer sig också mellan individer. Att vissa är mer ängsliga kan bland annat bero på en medfödd känslighet eller blyghet, upplevelser av traumatiska händelser eller en överförd oro från föräldrar.

När rädslan eller oron blir stark kallas den ångest. Ångest i sig är inte farligt, men blir ofta ett hinder i vardagen. Ångest och rädslor kan utlösas av yttre situationer (som att åka buss eller tala inför klassen) och inre händelser (som tankar, känslor, kroppsförnimmelser eller minnen). Vanliga symtom på ångest är oro, kroppsliga symtom som spänning, huvudvärk och magont och undvikanden av ångestladdade situationer och känslor.

Överdriven rädsla och undvikanden som orsakar lidande, hindrar åldersadekvata och adaptiva beteenden och utgör en funktionsnedsättning för individen betecknas som sjuklig ångest. Paniksyndrom, Torg- och cellskräck, specifik fobi, social fobi, separationsångest, generaliserat ångestsyndrom (GAD), tvångssyndrom (OCD), posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och ospecificerad ångestsyndrom UNS är exempel på olika former av sjuklig ångest. Det är ett av de vanligaste uttrycken för psykisk ohälsa hos barn och unga. Tolv procent av barn och unga i åldrarna 4-20 år uppskattas uppfylla diagnostiska kriterier för ångeststörning (DSM-IV), och 10-30 procent ha symtom på ångest utan att uppfylla kriterierna för diagnos. Det finns en sambandet mellan ångestsjukdom och annan ohälsa, till exempel med depression, somatiska symtom och sömnproblem.