Förbättra delaktighet i klassrummet

Några råd om hur man kan förbättra delaktigheten i klassrummet

  • Lär hela klassen effektiva tekniker för att redovisa. Använda video eller demonstrationer av effektiv kommunikation. Utgå inte från att eleverna vet hur de ska göra. 
  • Ge skriftliga instruktioner om hur uppgifterna ska läggas upp och struktureras när en redovisningsuppgift delas ut. Ängsliga/oroliga elever kan har svårt att koncentrera sig i klassrummet och därför missa information som lämnas ut. Vilket kan förstärka oron då de inte hänger med.
  • Träna ett lugnt och säkert beteende såsom att ha ögonkontakt med åhörarna, le samt tala lugnt och med lagom hög volym.
  • Vid svårare frågor eller diskussionsfrågor kan läraren ställa frågan och sedan låta eleverna få några minuter på sig att skriva ner ett svar innan de svarar. Ge extra hjälp till alla elever som verkar ha besvär av oro inför uppgifter och situationer i skolan.
  • Sätt upp små, uppnåbara och realistiska mål tillsammans med eleven, t.ex. att hälsa på lärare eller andra elever, hålla ögonkontakt en kort stund eller ställa frågor.
  • Ge blyga och ängsliga elever en chans att visa sina styrkor, t.ex. genom att hänga upp deras teckningar och visa intresse utan att skapa en besvärande uppmärksamhet på dessa elever.
  • Ge positiv uppmärksamhet när eleven deltar mer. Uppmuntra men tvinga inte. 
  • Det är inte fel att tillfälligt anpassa kraven till barnens oro, men man ska ha som mål att dessa elever ska delta på samma sätt som de övriga. På lång sikt ska eleverna därför inte arbeta isolerat från de andra. Lärarna bör också undvika hemundervisning och arbeta för att dessa barn också ska redovisa uppgifter och svara på frågor etc.
  • Försök att hitta aktiviteter som engagerar eleverna i kommunikation och interaktion med andra.  Deras fritidsintressen kan t.ex.  användas som grund för sådana aktiviteter där de kan få en särskild roll. Motverka och hantera mobbning enligt vad som framgår av skolans egna handlingsplan.

Källa: Ängsliga och blyga barn (Socialstyrelsen, 2013)