Främjande insatser syftar till att stärka eleven. Ett främjande förhållningssätt bör prägla varje möte med en enskild elev. Främjande insatser kan också ha förebyggande effekt genom att påverka fördelningen mellan frisk- och riskfaktorer för en elev.

Samma hälsofrämjande aktivitet har ofta en positiv effekt på flera områden samtidigt, till exempel kan goda sömnvanor både påverka humör och koncentrationsförmåga.

Elever som får förebyggande eller åtgärdande insatser ska liksom andra elever få ta del av hälsofrämjande insatser.

Här har vi samlat exempel på sätt som skolan och elevhälsan kan agera hälsofrämjande i mötet med den enskilda eleven.

Vuxna i skolan som känner eleven märker ofta om eleven verkar nedstämd. Att, utan andra närvarande, försöka fråga eleven hur hen har det idag eller om något har hänt, är ett för många självklart sätt ta reda på hur det står till. Det kan vara svårt att uttrycka i ord hur man mår, och kanske vet eleven inte alltid själv vad som är fel. Risktecknen för nedstämdhet kan också delvis skilja sig åt för yngre och äldre skolbarn. I yngre åldrar kan ängslighet, irritabilitet och psykosomatiska symptom vara mer framträdande, för äldre barn och unga försämras skolprestation, skolfrånvaro och trötthet.

Generella risktecken är:

• Mindre lust och motivation
• Psykosomatiska tecken (svårigheter med sömn m. m.)
• Förändrat humör (verkar nere, lätt att bli arg m. m.)
• Stresskänslig, svårt med koncentrationen

Läs mer om risktecken i olika åldrar på 1177.

Förtroendefull relation

Om någon uppmärksammat att en elev verkar ledsen eller nedstämd kan en första hjälp vara att vuxna på skolan markerar att man ser och bryr sig om eleven. Att i lite avskildhet fråga ”Du verkar lite ledsen, är det något du vill prata om?” är ett sätt att börja ta reda på om eleven kan behöva stöd av något slag. Det är ofta bättre att fråga än att inte fråga, det visar omtanke och gör att elev kanske väljer att berätta lite senare även om hen inte skulle känna sig redo just nu.

Att bygga en förtroendefull relation till eleven den viktigaste utgångspunkten för att kunna hjälpa eleven. Eleven ska känna att hen blir tagen på allvar, lyssnad på och delaktig i det fortsatta stödet och involveringen av aktuella personer familj, skolpersonal med flera. Läs mer om bemötande och samtalsteknik.

Involvera vårdnadshavare, berörd personal på skolan och andra berörda eller för eleven betydelsefulla vuxna. Utifrån elevens ålder och mognad ska hen få inflytande över vilka och i vilken utsträckning andra involveras.

Kartläggning och bedömning

Risktecken på nedstämdhet kan ha olika orsaker. Oftast handlar det inte om något särskilt, humöret går lite upp och ner för alla. Några gånger är det tecken på att något inte står rätt till och då kan eleven behöva hjälp. En översiktligt kartläggningssamtal kan visa på hur barnet eller ungdomen har det inom olika livsområden:

• Sig själv (sårbarhet, stora livshändelser)
• Hemma
• Skolan
• Kompisar

Webbutbildning om kartläggningssamtal i första linjen (Uppdrag Psykisk Hälsa, SKL). 

Här kan du lära dig mer om vad en kartläggning i första linjen ska innehålla.

Hänvisa och remittera

Vid misstanke om depression kan elevhälsan konsultera specialist. Ibland behöver den eleven remitteras till annan verksamhet för att få stöd och behandling. Vid oro för att ett barn far illa ska anmälan göras till socialtjänsten. Läs mer under hemmiljö.

Egenvårdsråd

Information om vad eleven själv kan göra för att må bra kan till exempel ges i samband med skolsköterskans hälsosamtal (se främjandeavsnitt). Under samtalet finns det möjlighet för skolsköterskan att ställa fördjupande frågor och ge individuella råd.

I samtal med eleven kan man fråga om det finns något som eleven själv skulle vilja förändra och om hen har idéer på hur. Exempel på samtalsmetodik är Motiverande samtal, MI. Läs mer på Socialstyrelsens webbplats.

Samtalen kan inkludera tips om hur eleven kan hantera egna och andras krav och förväntningar, om vikten av vila och återhämtning och aktiviteter som ger energi och avslappningsövningar.

Region Skåne har tagit fram en lista på egenvårdsråd till unga som upplever nedstämdhet. Råden kan också vara underlag för samtal med eleven.

Förändra skolsituationen

Om det visar sig att har okad risk för nedstämdhet på grund av skolsituationen är skolan skyldig att agera. Det kan till exempel röra sig om:

• Trakasserier och kränkning
• Stress
• Psykosocial arbetsmiljö (till exempel överkrav i skolarbetet)

Enskilda samtal om ett indikerat problem ska alltid följas upp, till exempel under ett uppföljande möte eller samtal per telefon.

Tecknen på nedstämdhet och depression liknar i mycket varandra. Kännetecknande för en depression är att symptomen håller i sig nästan hela tiden under några veckor och att det börjar påverka andra delar av livet. Tecken på nedstämdhet eller depression kan skilja sig mellan yngre och äldre barn. Läs om symtom på depression på 1177.se.

Tecken på att en elev kan behöva stöd och hjälp från elevhälsan eller annan verksamhet är:

• Ledsenhet, tomhet, dysterhet, gråter oftare, drar sig undan
• Sömnbesvär, trötthet, energilöshet
• Ilska eller irritation, utåtagerande
• Psykosomatiska besvär (huvudvärk, magont, viktförändring)
• Tappat lusten att göra saker som hen brukar
• Bristande koncentration
• Försämrade skolprestationer, skolfrånvaro

Samtal med elev och vårdnadshavare

Ibland är det bättre att någon “viktig vuxen” som eleven har förtroende för tar första kontakt. Om man anar att elevens mående beror på familjesituationen kan det vara bra att först samråda med elevhälsoteamet eller rektor om hur kontakt med vårdnadshavare ska hanteras för att inte riskera att eleven hamnar i en utsatt situation.

Att först prata med eleven enskilt kan göra att hen kan vara mer öppen med hur det är. Efter enklare och mer neutrala frågor kan man gå djupare in i olika problemområden om man hittar sådana. För att samtalet inte ska upplevas för tungt eller laddat kan det vara bra att växla mellan mer neutrala och mer djuplodande frågor. Istället för att fråga om eleven blivit utsatt för våld eller övergrepp kan man till exempel fråga om det är någon som är elak mot honom eller henne eller någon annan i familjen.

Exempel på frågor om nedstämdhet:

• Hur är det i familjen, med kompisar, i skolan?
• Hur mår du?
• Har du varit med om något jobbigt?
• Känner du dig ledsen eller nedstämd?
• Hur länge har det varit så? Hur ofta känns det så?
• På vilket sätt påverkar nedstämdheten dig?
• Har du tappat lust för sådant som tidigare intresserat dig?
• Har du lätt att bli irriterad och arg?
• Har du svårt att sova?
• Använder du alkohol eller droger?
• Har du avsiktligt skadat dig själv?
• Tänker du mer än vanligt på döden?
• Har du haft tankar på självmord?
• Har du nu eller tidigare haft kontakt med hjälpverksamheter som BUP eller Socialtjänsten?

Medicinsk bedömning kan behövas för att utesluta somatiska orsaker till elevens mående.

Formulär som SDQ (Strengths and Difficulties Questionnaire) kan vara ett stöd i kartläggningen. Läs mer om SDQ på Socialstyrelsens webbplats. SDQ finns som webbformulär på www.sdqwebb.se och för personal på www.sdqwebb.se/rapport.

Prata med elevens lärare

Efter samtycke från elev/vårdnadshavare kan det vara bra att höra med elevens lärare om hen märkt några förändringar i elevens beteende.

• Har lärare märkt av någon förändringar hos eleven eller elevens beteende?
• Hur är situationen i klassen för eleven?
• Hur fungerar undervisningen?
• Har elevens närvaro förändrats? (Undviker eleven vissa lektioner, vissa moment eller särskilda tillfällen som friluftsdagar och utflykter?)
• Har elevens skolresultat förändrats?
• Har elevens motivation och delaktighet förändrats?

Suicidrisk

Att fundera kring självmord och existentiella frågor är inte ovanligt bland äldre barn och tonåringar. Det är inte farligt att prata eller fråga om självmordstankar.

Om någon tänker ta sitt liv är det viktigt att veta hur mycket och länge dessa tankar funnits. Du kan till exempel ställa följande frågor:

• Har du tänkt ut hur och när du skall begå självmord?
• Har du tillgång till medel eller tänkt skaffa dig medel för att utföra din plan?
• Vilken hjälp har du tillgång till för att kunna må bättre och att känna dig tryggare?

Källa: NASP

Om det finns risk för suicid ska elevhälsan ta kontakt med vårdnadshavare samt BUP eller akutverksamhet. Eleven ska inte lämnas utan uppsikt.

Övrig kartläggning

Läs tidigare journaler. För yngre elever kan det vara värdefullt att med samtycke ta del av BVC-journalen.

Om du är osäker på hur du ska agera vid tecken på nedstämdhet eller depression bör du konsultera någon annan inom elevhälsan eller en kunnig person i en annan annan verksamhet, till exempel med inriktning på psykisk o-/hälsa.

Oberoende om eleven har hjälp från en annan verksamhet har skolan och elevhälsan ansvar för att ge eleven möjlighet att ta del av undervisningen.

Förtroendefull relation

Att bygga en förtroendefull relation till eleven den viktigaste utgångspunkten för att kunna hjälpa eleven. Eleven ska känna att hen blir tagen på allvar, lyssnad på och delaktig i det fortsatta stödet. Läs mer om bemötande och samtalsteknik.

Engagera viktiga andra

Utifrån elevens ålder och mognad ska hen få inflytande över vilka, på vilket sätt och i vilken utsträckning andra involveras. Vårdnadshavare och andra för eleven betydelsefulla vuxna bör vanligtvis få information och göras delaktiga.  Vid misstanke om att elevens mående hänger samman med  situationen inom familjen kan det vara bra att först samråda med elevhälsoteamet eller rektor om hur kontakt med vårdnadshavare ska hanteras för att inte riskera negativa konsekvenser för eleven.

Vid oro för att ett barn far illa finns en lagstadgad skyldighet för personal att anmäla oron till socialtjänsten (14 kap. 1 § socialtjänstlagen).

Lotsa och/eller remittera

Att en elev får svårt att klara det som hen normalt brukar är en generellt tecken på att eleven kan behöva stöd och hjälp. Vid misstanke om ihållande nedstämdhet eller depression kan elevhälsan lotsa eller remittera till hälso- och sjukvården för bedömning och behandling. Samtalstekniker som Motiverande samtal kan användas för att stödja eleven att vilja och våga söka och ta emot hjälp av en annan verksamhet (till exempel av så kallad Första linje, BUP eller socialtjänst).

Elevhälsan ska alltid följa upp ärenden när andra myndigheter, specialister och verksamheter kopplas in.

Anpassningar, särskilt stöd

En elev som är nedstämd eller deprimerad kan under en period behöva anpassningar i undervisningen, till exempel genom sänkta krav i skolan, färre prov eller hemundervisning. Om samtidigt stöd ges av annan verksamhet bör insatserna koordineras (till exempel med stöd av samordnad individuell plan, SIP).

Läs mer om samverkan med pedagoger.

Om eleven mår dåligt på grund av skolmiljön, till exempel kränkningar och trakasserier, är skolan skyldig att se till att kränkningarna upphör.

Stödjande samtal

Elevhälsan kan under en kortade period erbjuda stödjande samtal.  Strukturerat samtalsstöd för att hjälpa till att sortera i känslor, bekräfta och hjälpa barnet att undersöka egna känslor och reaktioner, att stödja och stärka barnet eller den unga. Exempel på en metod är psykopedagogiska samtal.

Samtalen kan inkludera tips om hur eleven kan hantera egna och andras krav och förväntningar, om vikten av vila och återhämtning och aktiviteter som ger energi.

Region Skåne har tagit fram en lista på egenvårdsråd till unga som upplever nedstämdhet.

Om elevens mående inte förbättras (t ex inom 4-8 veckor) trots skolans insatser, bör elevhälsan stödja elev och vårdnadshavare att söka mer stöd från verksamheter med inriktning på psykisk o-/hälsa.

Fördjupningsmaterial

Svenska Föreningen för Barn- och Ungdomspsykiatri (SFBUP) har ett fördjupnings- och stödmaterial  kring nedstämdhet och depression (s k Deplyftet) på sin webbplats . Läs mer här.

Stöd som ges till enskilda elever ska alltid följas upp för att se om  för att se om stödet haft önskad effekt och om eleven (och vårdnadshavarna) är nöjda med hjälpen. Uppföljande avstämningar med eleven (och ev. vårdnadshavaren) görs med korta intervall för att säkra att elevens situation och mående förbättras.

Förslag på formulär är en stege med pinnarna 1–10 där eleven får skatta sitt mående och SDQ (Läs mer på Socialstyrelsens webbplats och sdqwebb). Skattningen görs i början av en kontakt och vid det som bedöms vara sista eller näst sista samtalet tillsammans med nöjdhetsfrågan.

Om ingen förbättring uppnåtts efter högst 4-8 veckor bör elev och vårdnadshavare lotsas till hjälp från annan verksamhet. Elevhälsan ska alltid följa upp ärenden när andra verksamheter kopplas in.