Stöd till elev som utsatts för kränkningar

Stöd till elev som utsatts för kränkningar

Att vara utsatt för trakasserier och kränkningar är för de flesta elever behäftat med känslor av skam och maktlöshet, vilket leder till att de får svårt att skapa och upprätthålla tillitsfulla sociala band till andra. De har också ofta låg tillit till skolpersonalens förmåga att komma till rätta med problemet. Det fordras därför att de som för samtal med den som utsatts har, eller kan bygga upp, ett förtroendekapital som får den utsatta eleven att känna tillit till att skolan både vill och kan hjälpa. Det finns ingen mall för hur ett förtroendekapital byggs upp, då både skolpersonal och elever bär på föreställningar om varandra och om den situation som ska utredas. På en skola finns personer från flera yrkesgrupper som har kunskap och erfarenhet av att leda svåra samtal. Denna kompetens behöver tas till vara. Några råd till den som leder samtal som syftar till att reda ut situationen för den som utsatts är att:

  • vara tydlig med att trakasserier och kränkningar är oacceptabla
  • lyssna och visa empati
  • leda samtalet så att beskrivningar av händelser blir konkreta
  • vara beredd att avlasta den utsatta eleven eventuell skuld och skam
  • visa att skolan tar ansvaret för att åtgärda situationen
  • kunna beskriva den process som följer på samtalen och som bland annat innebär att elevens vårdnadshavare kontaktas
  • vara lyhörd för den utsattes vilja och förslag på åtgärder

Efter de utredande samtalen med den elev som blivit utsatt är det lätt hänt att personalen på skolan lämnar honom eller henne för att koncentrera sig på att åtgärda problemen. Fokus hamnar då på dem som trakasserat eller kränkt. Om det åtgärdande arbetet ska bli effektivt behöver de som har ansvar för detta arbete ha en långsiktig kontakt med den som blivit utsatt. De behöver följa upp de åtgärder som vidtagits för att veta om de haft någon effekt. Att ha varit utesluten från kamratgemenskapen, att ha blivit hånad och trakasserad väcker inte bara negativa känslor utan leder ofta också till ett sargat självförtroende. Detta skapar en förödande känsla av maktlöshet. Den som utsatts behöver med stöd av en vuxen utarbeta verktyg för hur hon eller han själv kan påverka sin situation. Detta för att ge den som utsatts en känsla av makt över den egna situationen. Att helt vara beroende av att andra ska komma med lösningarna och ”fixa situationen” leder inte till att det egna självförtroendet ökar. Stödet kan innebära att ringa in vilka kamratrelationer som kan vidareutvecklas och hur detta ska gå till. Det kan också vara att öppna för samtal mellan den utsatta eleven och de lärare som hon eller han möter i undervisningen för att diskutera vilka kritiska situationer som uppstår och göra upp planer för hur lärarna kan göra för att dessa situationer inte ska uppkomma. Det finns mycket lärare kan göra för att underlätta elevers skolvardag och skapa situationer där alla blir en del av den sociala gemenskapen. Många av de situationer som skapar otrygghet för utsatta elever kan undvikas. Konkret kan det innebära att en lärare förbereder uppgifter så att en elev får visa att hon eller han lyckas, att bestämma placeringen i klassrummet och vid borden i matsalen, att lära alla elever ett sätt att säga ifrån som blir en modell för hela klassen/skolan och att kontakten mellan lärare och den elev som är utsatt hålls levande så att eleven får ge återkoppling på det arbete som sker i klassrummet. I dessa samtal har också lärare en möjlighet att återkoppla iakttagelser som hon eller han gjort och som kan hjälpa eleven att se hur det egna beteendet kan underlätta eller försvåra kontakten med klasskamraterna. Samtalen och åtgärderna bör följas upp. Eleven behöver veta hur detta kommer att gå till och själv få möjlighet att påverka både när och hur.

 

Källa: Utdrag från Främja, förebygga, upptäcka och åtgärda. Hur skolan kan arbeta mot trakasserier och kränkningar (Skolverket, 2014)